VITSEN med idén
...äldre, anhöriga och personal
får MER att SÄGA TILL OM!

Sedan några år har larmrapporterna om den dåliga äldreomsorgen duggat tätt. Än är det bristen på personal, än vinstmotivet hos nya privata ägare, än de alltfler gamla, än de dåliga offentliga finanserna som fått skulden för att man tyckt sig se att det inte är någon solskenshistoria att bli gammal.

I äldrekooperativprojektet vill man pröva just den kooperativa modellen för att göra det roligt att bli gammal också! Cooperatio är latin och betyder samarbete.

En väg är att öka de äldres egen makt att påverka sin vardagssituation - modeller och metoder ska därför utvecklas som ger de äldre reellt inflytande och som kan tillfredsställa individuella och gemensamma behov av boende, omsorg, aktiviteter mm anpassat till storstadens förutsättningar.

Projektet syftar också till att hjälpa t ex anhöriga som vill ha inflytande över vården av sina gamla och kanske aktivt hjälpa till i denna. Inom projektets ram tas därför arbetsmaterial fram och skapas stödresurser för de som vill utveckla kooperativ lösningar inom äldreboende och omsorg.

Dessa resurser kan även användas för att tillgodose personalens önskemål om att styra sin arbetssituation och om att ta tillvara de egna och kollegornas kunskaper och erfarenheter.

Äldreomsorgen involverar många samhällsaktörer. Projektet undersöker och kartlägger intresse för och behov av kooperativa lösningar inom äldreboende och omsorg i stadsdelar och kommuner och hos intresseorganisationer för äldre .

Vill du veta mer? Nedan finns mer av bakgrunden!

Bakgrund

- Utvecklingen i glesbygd är en förebild för storstäderna

Under hela 90-talet har vi sett nya enheter i nya former för äldres boende och service växa fram i glesbygden. Jämtlands kooperativa äldreboenden har kommit att stå modell för utveckling även i andra delar av landet.
Idag finns ca 15 äldreboenden med mer eller mindre service och omvårdnad i kooperativ drift. De har alla utvecklats efter lokala förutsättningar och behov. De boende, anhörigas, personalens och övriga intressenters behov har styrt utformningen. Gemensamt för dem alla är dock att de skapat boende för äldre med reellt inflytande som kan tillfredsställa individuella och gemensamma behov av boende, omsorg, aktiviteter mm. Med andra ord - möjlighet till trygghet och delaktighet i boende och omsorg.
Kooperativen har skapat möjligheter att få bo kvar i en invänd miljö i närheten av människor som man känt sedan lång tid tillbaks. Samtidigt har man bidragit till att skapa arbetstillfällen lokalt och i många fall gett personalen ökat inflytande över sitt arbete och därmed ökat trivsel och status i yrket.

I storstadsområdena är förutsättningarna på många sätt annorlunda, men de mänskliga behoven ser likadana ut. Möjligheten att påverka hur, var och med vem man ska tillbringa sin ålderdom är lika väsentlig oavsett vart man än bor. I många storstadsområden fattas idag platser i äldrevård och boende. De platser som finns är ofta i storskaliga lösningar, inte alltid i närområdet och erbjuds inte förrän de äldre är i stort behov av omvårdnad.
Småskaliga kooperativa äldreboenden -planerade och drivna i samarbete mellan de boende och kommunerna skulle tillföra platser och framför allt öka livskvaliteten för de äldre. Nya former för att arbeta med äldrevård behöver prövas för att stimulera unga att söka sig till vårdjobb. Personal- eller blandkooperativa lösningar kan vara en väg genom ökat inflytande över arbetet även för personalen.

 

Offentligt, privat eller kooperativt?

Idag genomgår den offentliga verksamheten stora förändringar. Över hela landet prövas nya driftsformer inom vård, omsorg och skola. Privata företag, mest stora men också mindre, tar över utförandet av tjänsterna på entreprenad åt kommuner och landsting.

Förändringarna väcker känslor - både positiva och negativa.
Till de positiva hör viljan att pröva nytt, att skapa mångfald, ökad delaktighet och valfrihet. Till de negativa hör rädslan för sämre insyn och för att privata vinstintressen ska komma att dominera över kvalitet och solidaritet.
Den offentliga debatten har i stor utsträckning kommit att fokusera på just denna "motsättning" mellan den offentliga verksamhetens solidariska befolkningsansvar och de privata företagens vinstintresse.

Det finns en tredje väg: De kooperativa företagen - ägda och styrda av sina medlemmar - för att i demokratiska former lösa gemensamma ekonomiska, kulturella och sociala behov. Kooperativen ägs och drivs oftast av den före detta personalen och/eller brukarna av tjänsterna men ibland faktiskt av en hel by.

I början av 1999 fanns drygt 1 100 kooperativa företag med ca 7 200 sysselsatta i sektorn och antalet ökar ständigt. Ökningen har sin grund i offentlig sektors omstrukturering och medarbetares och brukares önskan om ökat inflytande över verksamheten och dess utveckling. Kooperativa företag finns idag som utförare av de flesta tjänster inom vård, omsorg och skola även om de föräldrakooperativa daghemmen fortfarande dominerar. Intresset är på många håll stort från både personal, brukare och ledning att pröva de kooperativa alternativen men okunskap och brist på modeller och stödresurser bromsar denna utveckling.